Det är hjärtslitande att se hur Svenska Kyrkan viker sig för ett samhällstryck vars krafter ihärdigt arbetar för att montera ner den ursprungliga familjens värde och betydelse. Äktenskapet bestående av man och kvinna har alltid på ett naturligt sätt varit en stor del av kyrkan där familjen varit sedd som grundstenen för samhällsbyggandet. Utifrån detta har familjen fått vara kulturförmedlare och fostrande där könens olikheter och förmågor har fått spegla det uppväxande släktet.

I dag tycks istället hela debatten ligga i äktenskapets symbolvärde där man enbart fokuserar på äktenskapsrätten utan en analys av äktenskapets sociala roll och betydelse. Genom att stödja och bevara äktenskapsbegreppet i dess nuvarande form minskar även risk för att fler grupper i samhället kommer att strida för ett avskaffande av exempelvis 18-års- gränsen, nära släktförbindelser och månggifte.

Den filosofi som äktenskapet vilar på kommer även till uttryck i faderskapspresumtionen vilket utgår från att mannen i äktenskapet är far till det barn som föds. Då människan har ett naturligt behov av att känna sina rötter och sin historia är det därför viktig att vi har en lagstiftning som skyddar det traditionella äktenskapsbegreppet och vidare stödjer och stärker familjens roll i samhället.

Därför vill vi lyfta fram barnets rätt till sin mor och far och därmed skydda den unga generationen från att eventuellt indoktrineras i skolor för alternativa parbildningar som kan te sig förvirrande.
Då vi anser att Svenska kyrkans uppgift ska vara att bevara den kristna tron är det viktigt att dess lära vilar på Bibeln och kyrkans bekännelseskrifter. Därför önskar vi nu att den kristna enheten står fast vid sin tro och på de traditioner som tidigare gällt. Detta som ett sätt att visa på den kristna övertygelsen i ord och handling vilket förhoppningsvis kan komma att rädda kyrkans rykte och heder.